VAD ÄR FODERALLERGI?
Foderallergi innebär att immunförsvaret reagerar mot en beståndsdel i maten som normalt borde tolereras.
Hos hund handlar det oftast om proteiner eller proteinfragment som immunförsvaret uppfattar som ett problem.
Reaktionen kan visa sig i huden, mag-tarmkanalen eller båda.
Foderallergi är däremot bara en del av det bredare begreppet negativa foderreaktioner. Alla hundar som reagerar på ett foder är därför inte allergiska i immunologisk mening.
En hund kan må bättre när maten byts utan att det bevisar foderallergi. Det kan också bero på förändrad smältbarhet, fettnivå, fiber, portionsstorlek eller annan råvarusammansättning.
VARFÖR TALAR MAN OM PROTEINALLERGI?
Immunförsvaret känner igen strukturer i proteiner.
Därför är det framför allt proteinråvaror som står i centrum när man utreder foderallergi – exempelvis protein från kyckling, nöt, mejeriprodukter, ägg, fisk eller andra animaliska och vegetabiliska råvaror.
Det betyder inte att vissa proteiner är ”dåliga” eller mer allergiframkallande för alla hundar.
Vilka råvaror som oftast rapporteras som utlösare påverkas också av vilka ingredienser hundpopulationen vanligtvis exponeras för.
ALLERGI OCH INTOLERANS ÄR INTE SAMMA SAK
Vid allergi är immunförsvaret involverat.
Intolerans eller annan foderreaktion kan ge liknande symtom utan att en allergisk immunreaktion ligger bakom.
Hunden kan exempelvis reagera på en alltför hög fettmängd, en viss fibersammansättning, en dåligt tolererad råvara eller en för stor portionsstorlek.
I praktiken går det därför sällan att avgöra typen av foderreaktion enbart genom att titta på symtomen.
VANLIGA SYMTOM
- Klåda.
- Tasslickande eller tassbitande.
- Återkommande öroninflammation eller öronirritation.
- Rodnad hud.
- Återkommande bakterie- eller jästinfektioner i huden.
- Lös avföring eller diarré.
- Gaser.
- Kräkningar hos vissa hundar.
- Ökad avföringsfrekvens.
- Kombinationer av hud- och mag-tarmsymtom.
Symtomen kan vara helt eller delvis överlappande med miljöallergi, parasiter, infektioner och andra mag-tarmsjukdomar.
SYMTOMEN RÄCKER INTE FÖR DIAGNOS
Det går inte att titta på en kliande hund och avgöra om den reagerar på kyckling, nöt, fisk eller något helt annat.
Det går inte heller att skilja foderutlöst atopisk dermatit från miljöutlöst atopisk dermatit enbart utifrån hudens utseende.
Därför behöver andra vanliga orsaker – exempelvis parasiter och sekundära hudinfektioner – behandlas eller uteslutas samtidigt som foderutredningen planeras.
BLODPROV, SALIVPROV OCH HÅRTEST
Det finns kommersiella tester som påstår sig kunna visa vilka livsmedel hunden reagerar på genom blod, saliv eller hår.
Den samlade veterinärmedicinska forskningen visar att dessa tester inte har tillräcklig diagnostisk träffsäkerhet för att ersätta en korrekt eliminations- och provokationsdiet.
Ett positivt laboratorieresultat betyder alltså inte automatiskt att hunden blir sjuk av råvaran – och ett negativt resultat utesluter inte säkert en reaktion.
Dietutredningen är fortfarande referensmetoden.
Ett test som ger en lång lista med röda och gröna råvaror kan kännas enkelt. Men om testet inte på ett tillförlitligt sätt kan skilja en allergisk hund från en icke-allergisk hund blir svaret mer förvirrande än hjälpsamt.
VAD ÄR EN ELIMINATIONSDIET?
En eliminationsdiet är en tidsbegränsad diagnostisk diet där hunden endast får en noggrant vald kost som minimerar exponeringen för tidigare misstänkta proteiner.
Syftet är inte att hitta hundens perfekta livslånga foder direkt.
Syftet är att skapa en kontrollerad period där man kan se om symtomen minskar när tidigare proteinkällor tas bort.
Om hunden förbättras går man vidare till nästa del: provokationen.
STEG 1 – GÖR EN ORDENTLIG FODERHISTORIK
Innan dieten väljs behöver man försöka kartlägga allt hunden tidigare har ätit.
- Tidigare torr- och våtfoder.
- Proteinkällor i fodren.
- Godis.
- Tuggben och tuggprodukter.
- Matrester.
- Tandvårdsprodukter med smak.
- Smaksatta läkemedel och kosttillskott.
- Mat från andra djurs skålar.
- Vad hunden kan komma åt utomhus eller hemma.
Ju bättre foderhistorik, desto lättare blir det att välja en diet som faktiskt tillför något nytt diagnostiskt.
STEG 2 – VÄLJ RÄTT ELIMINATIONSDIET
Den diagnostiska kosten behöver vara så kontrollerad att man vet vad hunden faktiskt exponeras för.
Vanliga alternativ är:
- En veterinärdiet med hydrolyserat protein.
- En veterinärdiet med ett noggrant valt nytt protein som hunden inte tidigare har ätit.
- En korrekt formulerad hemlagad eliminationsdiet under veterinär eller veterinärnutritionists vägledning.
För en diagnostisk diet är kontroll över råvaror och eventuell korskontamination viktigare än marknadsföringsord som ”limited ingredient”.
NYTT PROTEIN ELLER HYDROLYSERAT PROTEIN?
Nytt protein
Ett nytt protein är en proteinkälla som hunden med rimlig säkerhet inte tidigare har ätit.
Problemet är att moderna hundar ofta har hunnit äta fler råvaror än ägaren först minns – via godis, tugg, tidigare foder och smakämnen.
Hydrolyserat protein
I hydrolyserade veterinärdieter har proteinet brutits ned till mindre fragment för att minska sannolikheten att immunförsvaret känner igen det på samma sätt som intakt protein.
Graden av hydrolys varierar mellan produkter. Därför bör valet göras tillsammans med veterinär utifrån hundens historik och symtom.
STEG 3 – DIETEN MÅSTE VARA STRIKT
Under eliminationsperioden måste hunden bara få den valda dieten och sådant som veterinären uttryckligen har godkänt.
Det betyder normalt:
- Inget vanligt hundgodis.
- Inga tuggben med andra proteiner.
- Inga matrester.
- Ingen kattmat eller den andra hundens foder.
- Inga smakprov i köket.
- Kontroll av smaksatta läkemedel och tillskott.
- Alla familjemedlemmar behöver följa samma regler.
Ett enda återkommande undantag kan göra testet svårtolkat.
HUR LÄNGE SKA ELIMINATIONSDIETEN PÅGÅ?
För hudsymtom behöver dietperioden vara tillräckligt lång för att huden ska hinna lugna sig.
Sammanställningar av hundar med foderrelaterade hudreaktioner visar att en stor andel förbättras inom fem veckor, men att en eliminationsdiet på omkring åtta veckor fångar mer än 90 procent av de hundar som svarar.
Därför används åtta veckor ofta som praktisk huvudregel vid utredning av hudsymtom.
Mag-tarmsymtom kan ibland förbättras tidigare, men man bör inte avsluta en planerad allergiutredning i förtid utan att diskutera det med veterinären.
SÅ FÖLJER DU HUNDENS SYMTOM
Minnet är dåligt på att jämföra hur hunden mådde för sex veckor sedan med hur den mår idag.
Därför är en enkel dagbok mycket värdefull.
- Klåda på en enkel skala, exempelvis 0–10.
- Tasslickande.
- Öronbesvär.
- Hudrodnad och infektioner.
- Avföringskonsistens och frekvens.
- Kräkningar eller gaser.
- Läkemedel och annan behandling.
- Eventuella dietavvikelser.
VAD RÄKNAS SOM FÖRBÄTTRING?
Målet är en tydlig minskning av de symtom man försöker utreda.
Hos en hund med klåda kan det vara mindre kliande, färre hudskador och mindre behov av behandling.
Hos en hund med mag-tarmsymtom kan det vara fastare avföring, färre tömningar, mindre gaser och färre kräkningar.
Om hunden samtidigt behandlas för bakterieinfektion, jästsvamp eller parasiter behöver även detta vägas in. Annars kan förbättring felaktigt tillskrivas dieten ensam.
Att hunden förbättras under eliminationsdieten är en viktig ledtråd. Men det bevisar ännu inte foderallergi. Det är provokationen som testar om symtomen faktiskt går att framkalla igen med den tidigare maten.
PROVOKATIONSUTFODRINGEN
När hunden har blivit tydligt bättre på eliminationsdieten återintroduceras den tidigare kosten eller den misstänkta råvaran.
Syftet är att se om symtomen kommer tillbaka.
Det kan kännas bakvänt att ge hunden något man tror att den reagerar på, men diagnostiskt är detta den del som skiljer en misstanke från ett betydligt starkare orsakssamband.
Provokationen ska avbrytas när tydliga symtom återkommer – man behöver inte fortsätta tills hunden är lika dålig som före dieten.
HUR SNABBT KOMMER SYMTOMEN TILLBAKA?
Reaktionen kan komma snabbt hos vissa hundar och långsammare hos andra.
I sammanställda provokationsstudier reagerade en mindre andel redan första dygnet.
Ungefär hälften av hundarna hade försämrats inom omkring fem dagar och omkring 90 procent av de reagerande hundarna hade fått ett återfall inom 14 dagar.
Därför är två symtomfria dagar inte tillräckligt för att säkert förklara en råvara tolererad.
SÅ BEKRÄFTAS SAMBANDET
Ett typiskt diagnostiskt mönster är:
- Hunden har symtom på sin vanliga kost.
- Symtomen minskar tydligt på en strikt eliminationsdiet.
- Den tidigare kosten återintroduceras.
- Symtomen återkommer.
- Hunden går tillbaka till eliminationsdieten.
- Symtomen minskar igen.
Ju tydligare detta mönster är, desto starkare blir stödet för att maten spelar en verklig roll.
TEST AV ENSKILDA PROTEINER
När reaktionen mot den tidigare kosten har bekräftats kan man, om veterinären bedömer det lämpligt, gå vidare och prova enskilda ingredienser.
Det kan exempelvis göras genom att eliminationskosten behålls som bas och en proteinkälla testas i taget.
Om hunden förblir symtomfri under tillräcklig observationstid kan råvaran bedömas som mer sannolikt tolererad.
Om tydliga symtom återkommer avbryts provokationen, hunden går tillbaka till basdieten och nästa test görs först när symtomen åter lugnat sig.
På så sätt kan man gradvis bygga en lista över vad hunden faktiskt tolererar – i stället för att för säkerhets skull utesluta allt fler råvaror.
VAD BETYDER ETT NEGATIVT PROVOKATIONSTEST?
Om hunden inte reagerar när den tidigare maten återintroduceras behöver man ompröva hypotesen om foderallergi.
Förbättringen under eliminationsperioden kan då ha berott på något annat – exempelvis samtidig behandling, naturlig variation i sjukdomen, minskad exponering för miljöfaktorer eller andra skillnader i fodrets sammansättning.
Ett negativt test kan också vara svårt att tolka om provokationen gjordes för kort tid eller om hunden fortfarande står på läkemedel som dämpar symtomen.
KAN HUNDEN REAGERA PÅ FLERA PROTEINER?
Ja. En hund kan reagera på mer än en råvara.
Men det betyder inte att varje protein hunden någon gång fått behöver tas bort.
Därför är systematisk provokation med en råvara i taget värdefull när man vill skapa en långsiktigt varierad kost utan onödiga begränsningar.
MÅSTE PROTEINET UNDVIKAS RESTEN AV LIVET?
Om en råvara tydligt har orsakat återfall vid kontrollerad provokation är det rimligt att undvika den.
Hur strikt och hur långvarigt detta behöver ske bör diskuteras med veterinär utifrån reaktionens typ och svårighetsgrad.
Man ska däremot inte bygga en livslång lista över förbjudna ingredienser på misstanke eller på resultat från tester med låg diagnostisk säkerhet.
En alltför begränsad diet kan göra utfodringen onödigt komplicerad och i vissa fall näringsmässigt sämre om den inte är korrekt formulerad.
VANLIGA FEL SOM FÖRSTÖR UTREDNINGEN
- Hunden får ”bara lite” annat godis.
- Flera familjemedlemmar ger olika saker.
- Man väljer ett ”nytt” protein som hunden redan har fått tidigare.
- Eliminationsperioden blir för kort.
- Man byter diet flera gånger under samma test.
- Man glömmer smaksatta läkemedel eller tuggprodukter.
- Man avslutar när hunden blir bättre och hoppar över provokationen.
- Man testar flera nya råvaror samtidigt under provokationen.
- Man drar slutsatser medan hunden samtidigt får behandling som kraftigt dämpar klådan.
VAD VET FORSKNINGEN?
Väl belagt
- Eliminationsdiet följd av provokation är referensmetoden för diagnostik av foderrelaterade hudreaktioner hos hund.
- En eliminationsperiod på omkring åtta veckor identifierar mer än 90 procent av hundarna som får klinisk remission av foderrelaterade hudsymtom.
- Efter provokation kan återfall komma snabbt, men hos vissa hundar dröjer det. Omkring 90 procent av reagerande hundar har fått återfall inom 14 dagar.
- Blod-, saliv- och hårbaserade tester har inte tillräcklig diagnostisk säkerhet för att ersätta eliminations- och provokationsdiet.
Det måste fortfarande bedömas individuellt
- Vilken eliminationsdiet som är bäst för den enskilda hunden.
- Hur snabbt symtomen förbättras.
- Hur kraftig reaktionen blir vid provokation.
- Vilken eller vilka råvaror som faktiskt orsakar besvären.
- Hur mycket samtidiga hudinfektioner, atopi eller mag-tarmsjukdom påverkar symtombilden.
SAMMANFATTNING
Foderallergi kan ge klåda, hudproblem, återkommande öronbesvär och mag-tarmsymtom, men samma symtom kan ha många andra orsaker.
Den mest tillförlitliga diagnostiska metoden är en strikt eliminationsdiet följd av provokation.
För hudsymtom används ofta omkring åtta veckors eliminationsperiod för att ge de flesta reagerande hundar tillräcklig tid att förbättras.
Om hunden blir bättre behöver den tidigare maten eller den misstänkta råvaran återintroduceras för att se om symtomen kommer tillbaka.
Därefter kan man vid behov testa enskilda proteiner ett i taget och skapa en diet som utesluter det hunden faktiskt reagerar på – inte allt man är rädd att den kanske reagerar på.
SÅ TÄNKER VI PÅ ORYGO
På ORYGO tycker vi att det är viktigt att skilja mellan en hund som har en bekräftad foderallergi och en hund som bara har blivit bättre efter ett foderbyte.
Många hundar med klåda, öronproblem eller känslig mage kan förbättras när maten förändras utan att orsaken är en immunologisk proteinallergi.
Därför vill vi inte göra hundens kost smalare än nödvändigt.
Om en veterinärutredning kräver en strikt eliminationsdiet ska den dieten följas fullt ut. Under den perioden ska hunden inte rotera mellan ORYGO:s olika recept och inte få andra proteinkällor vid sidan av.
När utredningen är avslutad och man vet vad hunden faktiskt tolererar kan en bredare kost åter bli relevant.
För friska hundar utan pågående allergiutredning tycker vi om variation. Olika proteinkällor ger olika aminosyraprofiler, fettsyror och råvaror. Men variation är inte en behandling mot en redan etablerad allergi och ska aldrig störa en diagnostisk eliminationsdiet.
Våra recept bygger på tydligt specificerade animaliska råvaror, färskt kött och vildfångad fisk. Det gör det lättare att förstå vilka huvudsakliga proteinkällor hunden faktiskt får.
Vår princip är enkel: uteslut det hunden har visats reagera på – inte allt den kanske skulle kunna reagera på.
Läs mer om vår mat →