VAD BETYDER BIOLOGISKT VÄRDE?

VAD ÄR BIOLOGISKT VÄRDE?

Biologiskt värde är ett sätt att beskriva hur effektivt kroppen kan använda de aminosyror som har tagits upp från ett protein för att bygga egna proteiner.

Ett protein med en aminosyrasammansättning som ligger nära hundens behov kan utnyttjas mer effektivt än ett protein där en eller flera essentiella aminosyror finns i för låg mängd.

Begreppet handlar alltså inte bara om hur mycket protein som finns i maten, utan om hur användbara byggstenarna är efter matsmältning och upptag.

BIOLOGISKT VÄRDE ÄR INTE SAMMA SAK SOM PROTEINHALT

Två hundfoder kan innehålla exakt samma mängd råprotein men ge hunden olika näringsmässigt resultat.

Råproteinhalten beräknas utifrån mängden kväve i fodret. Den berättar därför inget direkt om vilka aminosyror som finns, hur lätt proteinet smälts eller hur effektivt kroppen kan använda de upptagna aminosyrorna.

Ett högt råproteinvärde kan därför bestå av protein med mycket olika kvalitet.

AMINOSYRORNA AVGÖR

Kroppen bygger muskler, enzymer, hormoner, transportproteiner och antikroppar av aminosyror. För att ett protein ska kunna användas effektivt behöver det tillföra de essentiella aminosyrorna i proportioner som motsvarar hundens behov.

Om en aminosyra finns i underskott kan kroppen inte fullt ut använda de övriga till proteinsyntes. Överskottet bryts då ned och kvävet utsöndras huvudsakligen som urea.

Det är därför en balanserad aminosyraprofil är viktigare än att bara tillföra en stor total mängd protein.

DEN BEGRÄNSANDE AMINOSYRAN

Den essentiella aminosyra som finns i lägst mängd i förhållande till kroppens behov kallas den begränsande aminosyran.

Man kan likna det vid en tunna där varje bräda representerar en essentiell aminosyra. Tunnan kan bara fyllas upp till höjden på den kortaste brädan.

Om metionin, lysin eller någon annan essentiell aminosyra är den kortaste brädan begränsas kroppens möjlighet att bygga protein, även om alla andra aminosyror finns i överflöd.

SMÄLTBARHET OCH BIOLOGISKT VÄRDE

Biologiskt värde beskriver vad kroppen kan göra med de aminosyror som har tagits upp. Smältbarheten beskriver hur stor del av proteinet som över huvud taget bryts ned och passerar tarmväggen.

Ett protein kan ha en teoretiskt bra aminosyraprofil men ändå ge lågt praktiskt näringsvärde om smältbarheten är låg.

Därför behöver biologiskt värde och smältbarhet alltid bedömas tillsammans.

HUR MÄTS BIOLOGISKT VÄRDE?

Traditionellt har biologiskt värde beräknats genom att mäta hur stor del av det absorberade kvävet som behålls i kroppen.

Andra metoder bedömer proteinets kvalitet genom aminosyrasammansättning, smältbarhet eller hur väl det stödjer tillväxt och kvävebalans.

Olika metoder kan ge olika resultat, och värden från human nutrition eller andra djurarter kan inte alltid överföras direkt till hund.

Därför bör biologiskt värde ses som ett pedagogiskt och näringsfysiologiskt begrepp – inte som ett enda absolut tal som ensam avgör ett foders kvalitet.

OLIKA PROTEINKÄLLOR

Proteinkällor skiljer sig åt i aminosyraprofil, smältbarhet, mineralinnehåll, bindvävsmängd och bearbetningsgrad.

Muskelkött, organ, fisk, ägg, köttmjöl, fiskmjöl och vegetabiliska proteinråvaror kan alla bidra med aminosyror, men de gör det i olika proportioner.

En kombination av flera proteinkällor kan ibland komplettera varandras aminosyraprofiler. Men det förutsätter att råvarorna är smältbara och används i en välbalanserad helhet.

ANIMALISKT OCH VEGETABILISKT PROTEIN

Animaliska proteinkällor innehåller ofta en aminosyraprofil som ligger nära hundens behov och kan ha hög smältbarhet när råvarorna håller god kvalitet.

Vegetabiliska proteinråvaror kan också bidra med essentiella aminosyror men har ofta andra begränsande aminosyror och kan innehålla mer fiber eller antinutritionella ämnen.

Det betyder inte att allt animaliskt protein är högvärdigt eller att allt vegetabiliskt protein är dåligt. Råvarans kvalitet, ursprung, sammansättning och bearbetning är avgörande.

HUR BEARBETNING PÅVERKAR VÄRDET

Värme denaturerar protein och kan göra det lättare för matsmältningsenzymerna att komma åt. Tillagning kan därför förbättra smältbarheten.

Vid mycket kraftig eller upprepad värmebehandling kan däremot vissa aminosyror bli mindre tillgängliga. Lysin är särskilt känsligt för reaktioner med reducerande sockerarter.

Råvaror som redan har bearbetats till proteinmjöl och därefter utsätts för ytterligare processning har genomgått fler steg än färska råvaror som tillagas direkt i den slutliga produktionen.

BIOLOGISKT VÄRDE ÄR INTE HELA SANNINGEN

Ett foder behöver ge rätt mängd energi, fett, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Ett mycket högt biologiskt värde kan därför inte kompensera för en obalanserad helhet.

Biologiskt värde säger heller inte allt om råvarans hygieniska kvalitet, ursprung, oxidation eller hur fodret tolereras av den enskilda hunden.

Begreppet är mest användbart när det ingår i en bredare bedömning av råvaror, aminosyror, smältbarhet och tillagning.

SÅ ANVÄNDER DU KUNSKAPEN NÄR DU JÄMFÖR FODER

• Titta inte bara på råproteinhalten.
• Kontrollera vilka proteinkällor som deklareras.
• Föredra tydligt namngivna råvaror framför ospecificerade samlingsbegrepp.
• Bedöm om fodret bygger på färska råvaror, proteinmjöl eller en kombination.
• Ta hänsyn till hur råvarorna har bearbetats.
• Kom ihåg att smältbarhet och aminosyraprofil avgör hur användbart proteinet blir.