VAD ÄR SMÄLTBARHET?

VAD BETYDER SMÄLTBARHET?

Smältbarhet beskriver hur stor andel av ett näringsämne som försvinner från mag-tarmkanalen genom nedbrytning och upptag.

Om hunden äter 100 gram av ett näringsämne och 90 gram tas upp medan 10 gram lämnar kroppen med avföringen motsvarar den skenbara smältbarheten 90 procent.

Smältbarheten kan beräknas för hela fodret eller för enskilda näringsämnen som protein, fett, stärkelse och organiskt material.

FRÅN SKÅL TILL KROPP

För att ett näringsämne ska göra nytta måste det först frigöras ur råvaran, brytas ned av syra och enzymer och passera genom tarmväggen.

Protein bryts ned till peptider och aminosyror. Fett delas upp till fettsyror och monoglycerider. Stärkelse bryts ned till glukos.

Först efter upptaget kan näringsämnena transporteras vidare till lever, muskler och andra vävnader.

HUR MÄTS SMÄLTBARHET?

I en traditionell smältbarhetsstudie mäts hur mycket av ett näringsämne hunden äter och hur mycket som återfinns i avföringen.

För att resultatet ska bli tillförlitligt behöver hundarna äta fodret under en anpassningsperiod och all avföring samlas in under en bestämd tid.

Markörmetoder kan också användas. Då tillsätts eller mäts ett ämne som gör det möjligt att uppskatta upptaget utan att samla exakt all avföring.

SKENBAR OCH SANN SMÄLTBARHET

Avföringen innehåller inte bara osmält mat. Den innehåller också bakterier, avstötta tarmceller, slem och kroppsegna ämnen.

Den skenbara smältbarheten räknar allt kväve eller näringsämne i avföringen som om det kom från maten. Därför underskattar den ofta den verkliga nedbrytningen något.

Sann smältbarhet försöker korrigera för kroppens egna förluster. För aminosyror används ibland mätningar vid slutet av tunntarmen, så kallad ileal smältbarhet, eftersom bakterierna i tjocktarmen annars kan förändra resultatet.

Varför metoden spelar roll

Två värden kan inte alltid jämföras om de har tagits fram med olika metoder. Man behöver veta om resultatet gäller hela mag-tarmkanalen, tunntarmen eller en laboratoriemetod.

PROTEINETS SMÄLTBARHET

Proteinets smältbarhet påverkas av råvarans struktur, aminosyrasammansättning, mängden bindväv och hur proteinet har bearbetats.

Muskelkött och många fiskråvaror kan ha hög smältbarhet. Protein från råvaror med mycket kollagen, keratin eller hårt bearbetade vävnader kan vara svårare att bryta ned.

Ett högt råproteinvärde innebär därför inte automatiskt att hunden får tillgång till en stor mängd användbara aminosyror.

FETTETS SMÄLTBARHET

Fett har vanligtvis hög smältbarhet hos friska hundar när råvaran håller god kvalitet och gallflöde och bukspottkörtel fungerar normalt.

Fettsyrornas längd, mättnadsgrad, oxidationsgrad och den totala mängden fett påverkar hur väl det tolereras.

Vid sjukdomar i bukspottkörtel, lever, galla eller tunntarm kan fettupptaget försämras.

STÄRKELSENS SMÄLTBARHET

Hunden kan smälta tillagad stärkelse effektivt när råvaran har gelatiniserats och är tillräckligt bearbetad.

Rå eller otillräckligt tillagad stärkelse är svårare för bukspottkörtelns amylas och tunntarmens enzymer att komma åt.

Förmågan att smälta stärkelse betyder dock inte att stärkelse är ett essentiellt näringsämne. Det beskriver vad hunden kan använda – inte vad den måste få via maten.

FIBER OCH SMÄLTBARHET

Fiber bryts inte ned av hundens egna matsmältningsenzymer. Vissa fibrer kan däremot fermenteras av tarmens mikroorganismer.

En hög fibermängd kan sänka den uppmätta smältbarheten av hela fodret genom att späda ut energi och öka avföringsvolymen.

Det betyder inte att fiber saknar värde. Rätt typ och mängd kan stödja tarmrörelser, avföringskvalitet och mikrobiell metabolism.

RÅVARORNAS KVALITET

Smältbarheten börjar med råvaran. Två ingredienser med samma namn kan skilja sig i färskhet, vävnadssammansättning, oxidationsgrad och bearbetning.

En tydlig deklaration av djurslag och råvara ger mer information än breda begrepp som animaliskt protein eller animaliska biprodukter.

Färskt kött och fisk ger tillverkaren möjlighet att börja med en mindre förbearbetad råvara. Proteinmjöl har redan värmebehandlats, torkats och malts innan det används i den slutliga produkten.

BINDVÄV, KOLLAGEN OCH MINERALER

Animaliska råvaror kan innehålla olika mycket muskelprotein, organ, bindväv och ben.

Kollagen är ett naturligt protein men har en annan aminosyraprofil än muskelkött och saknar bland annat tryptofan. En stor andel bindväv kan därför sänka proteinets samlade näringsvärde.

Mycket benmaterial höjer askhalten och kan påverka relationen mellan protein, kalcium och fosfor.

HUR TILLAGNINGEN PÅVERKAR SMÄLTBARHETEN

Tillagning kan förbättra smältbarheten genom att denaturera protein, mjuka upp vävnad och gelatinisera stärkelse.

För hög temperatur, lång behandlingstid eller upprepade upphettningar kan däremot minska tillgängligheten av vissa aminosyror och öka oxidation och Maillardreaktioner.

Det är därför inte enbart frågan om maten är tillagad, utan hur den är tillagad.

SMÄLTBARHET OCH TARMENS MIKROBIOM

När mer protein, fett eller stärkelse lämnar tunntarmen utan att tas upp når det tjocktarmen.

Där blir näringsämnena substrat för mikroorganismerna. Fermentation av fiber kan ge gynnsamma kortkedjiga fettsyror, medan stora mängder osmält protein kan öka bildningen av ammoniak, fenoler, indoler och andra proteolytiska metaboliter.

Smältbarheten påverkar därför inte bara näringsupptaget utan också den miljö som skapas längre ned i tarmen.

VAD AVFÖRINGEN KAN BERÄTTA

Ett lättsmält foder ger ofta en mindre mängd avföring eftersom mer av fodret har tagits upp.

Avföringsmängd påverkas dock också av fiber, vätska, utfodringsmängd och tarmens mikrobiom.

Fast avföring är därför inte ett exakt bevis på hög smältbarhet, och lös avföring betyder inte automatiskt att råvarorna är dåliga.

Återkommande diarré, viktnedgång eller stor avföringsvolym bör bedömas i sitt sammanhang och vid behov utredas veterinärmedicinskt.

SMÄLTBARHET ÄR INTE HELA SANNINGEN

Hög smältbarhet är viktigt men säger inte allt om ett foders kvalitet.

Socker, rent fett eller ren stärkelse kan vara mycket lättsmälta utan att ensamma ge en balanserad kost.

Ett bra hundfoder behöver samtidigt ge rätt aminosyror, essentiella fettsyror, vitaminer, mineraler, lämplig fiber och en energinivå som passar hunden.

Smältbarhet behöver därför bedömas tillsammans med biologiskt värde, näringstäthet, råvarukvalitet och fodrets totala sammansättning.

SÅ ANVÄNDER DU KUNSKAPEN NÄR DU JÄMFÖR FODER

• Titta på vilka råvaror som används – inte bara analysvärdena.
• Kontrollera om proteinkällorna är tydligt namngivna.
• Ta hänsyn till hur råvarorna har bearbetats.
• Bedöm avföringsmängd, hull, päls och hur hunden fungerar över tid.
• Kom ihåg att en individuell hund kan reagera annorlunda än genomsnittet i en smältbarhetsstudie.
• Se smältbarhet som en del av helheten, inte som ett ensamt kvalitetsmått.